finally

Nu, äntligen, så är jag hemma från träningen också.

Jag skulle nog ha tagit att jag inte kom ut från gården med bilen som ett tecken att jag inte skulle ut och åka.. Det gick ju bra till Iggesund och träningen efter att Cajsa buttat ut mig från pappas parkering.

Men hem va en annan femma. När jag släppte av Cecilia så fastnade jag, eftersom jag stannade bilen, men kom iväg av mig själv efter ett litet tag, så åker jag runt på en annan gata, så ska jag svänga på ut på vägen därifrån igen, så är det självklart en liiiiiten jävla uppförsbacke, så jag inte kommer upp, så håller jag på och ska försöka vända. Men det gick ju inte, för jag fastnade så jag kom varken framåt eller bakåt. Så va det en snäll kvinna med hund som stannade och buttade på mig så jag kom loss så jag kunde åka bussvägen (olaglig jag är).

Det gick bra tills jag skulle svänga upp mot Tunbacka efter tågstationen, men vet inte varför jag skulle svänga upp där egentlingen? Men i alla fall så kommer jag ju inte upp där heller, så jag försöker backa ner på vägen igen, men eftersom man ser typ ingenting så backade jag inte alls ut på vägen, så där satt jag och blockerade infarten och kom varken framåt eller bakåt, så då fick mamma och pappa traska i snöovädret ner till mig och hjälpa mig, sen fick vi åka rondellen vid yet, sen åka tingsvägen enda upp och sen ner för våran gata. Jävlar vilken omväg man måste ta bara för det här jävla vädret!

När jag blir stor ska jag bo i ett land där det är varmt året om